stenkoll


Alnöbergarter

Ålder och bildningssätt

De geologiska förhållandena på Alnön utanför Sundsvall har få motsvarigheter i världen. Till alnöbergarterna räknas alnöit, borängit och beforsit som var och en fått sitt namn från området; Alnön, byn Båräng respektive Bergeforsen. Andra speciella bergarter på Alnön är baryt, sövit, nefelinsyenit och ijolit. Alla dessa bergarter är produkter från en vulkan som var verksam för ca 560 miljoner år sedan med centrum i nuvarande Klingerfjärden.

Kännetecken

Alnöiten är en mycket mörk bergart med centimeterstora flak av svart glimmer. Borängiten har en roströd grundmassa med prickar, strökorn av
ett grågrönaktigt mineral. Beforsit upptäcktes vid bygget av Bergeforsens kraftverk i början av 1950-talet. Beforsiten vittrar stark vid kontakt med syre och särskilda åtgärder har vidtagits för att behålla hållfastheten i berggrunden. Baryt är rosafärgad och påfallande tung. Kallas därför också tungspat. Sövit är vit till färgen. Det kan lätt repas med kniv och på så vis skiljas från mineralet kvarts.

Användningsområden

Någon större gruvdrift har aldrig funnits på Alnön. Sövit har brutits i omgångar sedan 1700-talet vid Smedsgården. Söviten brände man för tillverkning av kalkbruk. I mindre skala bröts baryt under krigsåren på 1940-talet för att utvinna barium vid tillverkning av radiorör. Ett brott finns också där man tagit ut nefelinsyenit. Det blev bara ett provbrott. Nefelinsyenit utgör råvara inom glas- keramik- och cementindustrin.


Stenkoll är en geologiutställning som producerats av Technichus Science Center i Härnösand.